BALI
Någon dag mitt i veckan insåg jag plötsligt hur nära det är. Alltså riktigt nära, kan inte ens räkna i veckor längre. Om två små korta dagar är jag påväg till Bali med Andrea! Men även om jag nog har insett att jag ska åka så kan jag inte förstå hur det ska kännas att tillbringa fem veckor i solen. Det går inte in ännu.
Att åka ifrån den här dödenhösten som har dominerat i veckan känns helt okej. Inte ens min sibiriskt kalla lägenhet kommer jag sakna. Det inser jag nu när jag sitter här med en filt om mej och tofflor på fötterna. Jag är otroligt hemmakär och älskar att gå omkring och pyssla hemma, men nu vill jag bara härifrån. Därimot kommer jag sakna mina tjejer så sjukt. Efter höstens mysigaste fredagskväll med er så insåg jag hur värdelös jag är utan er. Fina Hanna sa när vi gick hem att det känns som om vi ett slags systerskap, haha. Låter klyshigt som sjutton, men det stämmer nog. Jag litar på att de finns där för mej jämt, i alla lägen. Och jag försöker verkligen finnas där för dem. Gud, nu sitter jag snart och grinar.. Fem veckor går fort!
´
Idag har jag lyxat med scones till frukost och har sedan packat, packat, packat. Känner mej ganska klar, förutom det där sista som man fortfarande använder. Senare blir det en promenad i regnet med Frida och sedan mysmiddag/kväll med familjen. Jag har fått välja mat :) Martin frågade om vi inte kunde se på film tillsammans efteråt och äta popcorn, och det kan jag ju bara inte säga nej till! Tottarna kommer jag sakna..
Imon blir det jobb, hejdåfika med tjejerna och en sista packning. Nästa inlägg kommer nog från Bali :)
